måndag 29 september 2014

Om tiggares vara eller icke vara

Läste nyss på Facebook ett förfärligt inlägg som en nybliven Facebookkompis vän hade lagt ut. Hon ondgjorde sig över hur en man i yngre medelåldern hade anlänt till en varuhusparkering i en finare bil. På plats hade han bytt om till sämre kläder samt släpat sin keps några gånger i marken för att se ännu fattigare ut. Jag uppfattade det som att det var särskilt nesligt att han släpat kepsen i marken... Väl omklädd hade denne man satt sig för att be om pengar till sitt uppehälle och detta var så klart mycket upprörande.

Jag var inte på plats för att se detta själv och kan därför inte ifrågasätta om uppgifterna är sanna eller ej. Är det sant så är det förfärligt, nästan lika förfärligt som den byggmästare som ville ge oss en offert som löpte över två år för att vi skulle få tillgodoräkna oss två ROT-avdrag och antydde att det gick att baka in lite material som arbetstid om det fanns utrymme för det. Jag tycker nog att det är nästan lika förfärligt som att det i dag går sju miljarder av våra skattekronor till vinster i välfärdsföretag med säte på Cayman Islands eller liknande skatteparadis. Tyvärr läser jag sällan Facebookinlägg om det förfärliga i att vi rövar åt oss av våra gemensamma resurser.

Inlägget har blivit delat över sextio gånger och en övervägande majoritet av den långa trådens skribenter drar sig inte för att kalla alla tiggare för ett "jävla pack" som ska skickas hem samt ropa högljutt på förbud mot tiggeri. Källkritiken lyser med sin frånvaro och påhejarna dömer helt ohört i sina fantasier ut egna straff för folk som har det sämre ställt än vad de själva har.

När blev vi ett så kallt och hårt folk? Hur kan det komma sig att vi lyckats smyga in en kultur i landet som bäst stavas utanförskap. Utanförskap som var ett helt okänt ord innan Alliansen med före detta statsminister Reinfeldt i spetsen införde det för åtta år sedan. Har ni förresten hört Reinfeldt använda detta ord de senaste åren? Uppenbarligen är det inte så intressant att använda längre sedan han lyckats införa det han sade sig vara så mycket emot, utanförskapet.

Givetvis är det både bedrägligt och förkastligt att tigga pengar och samtidigt köra lyxbil. Frågan är dock om det inte är än mer kriminellt att hävda att alla som tigger ska skickas hem till sina hemländer och att vi ska förbjuda tiggeri. Någonstans har vi ett eget ansvar om vi vill ge eller inte och till vem vi vill ge. Vi får till och med bestämma exakt hur mycket vi vill ge, detta måste vara ytterst värdefullt för alla liberaler. Att socialkonservativa SD heller löser problemet genom att kriminalisera tiggeri tyder på en viss enfald och ett enormt förakt mot människor som inte har någon annan möjlighet. Socialdemokratin och socialismen har ett svar på detta och det stavas solidaritet. Vi måste dela rättvist på de resurser som finns, oavsett om det är jobb, pengar eller mat. Vi måste skapa lika förutsättningar för alla att lyckas i livet och det är något som varken socialkonservativa SD eller marknadsliberala Alliansen kommer att lyckas med. Marknaden har aldrig löst ett enda socialt problem, inte heller har förbud gjort det.

Hur gick det då på Facebook i den aktuella tråden? Min relativt nyblivne Facebookvän utgjorde ett undantag och försökte belysa att myntet har fler sidor. Framförallt lyckades han både fördöma och förkasta alla utmedpacketteorier och all fientlighet mot människor som inte är som oss utan att peka finger, gå till personangrepp och höja rösten. Frågan är om budskapet gick in hos den massa som ensidigt för det Sverigedemokratiska mantrat framåt. Jag hoppas verkligen det. Oavsett vilket så vill jag tacka Måns för klokskapen han förmedlade på Facebook i dag och alla andra dagar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar