söndag 28 september 2014

Valanalys ur en gräsrotspolitikers perspektiv

I Sverige är 87% inte rasister. I Svalöv är 76% inte rasister. I region Skåne är 85% inte rasister. Siffrorna motsvarar de som inte röstade på Sverigedemokraterna i respektive val. Nu tror jag inte att det är så enkelt att vi kan dela in folk i fack som rasist/ickerasist grundat på hur man röstade i ett val.
Eftersom jag själv kom till politisk medvetenhet väldigt sent i livet vid 43 års ålder så tror jag att det är svårare än så att avgöra huruvida de 13% som vill ha SD i riksdagen är rasister eller ej. Hade du frågat mig för fem år sedan om SDs framgångar så hade jag ryckt på axlarna och möjligen avfärdat SD som stollar eftersom det är det mest politiskt korrekta att göra. Folk som gladeligen skämmer ut sig i sociala media, i naziuniformer och i fullmäktige runt om i landet har en lång, seg och brant uppförsbacke innan de får fullt förtroende av etablissemanget. Etablissemanget, den politiska adeln, har redan tagit avstånd. Folket visar med all önskvärd tydlighet att de inte bryr sig om vad etablissemanget tänker. Själv drar jag paralleller till Ian och Bert och tidigt 90-tal. I dag blir Bert ännu rikare än vad han var på att driva flyktingmottagningar. För tjugo år sedan ville han inte ha några flyktingar alls.
Vi har haft en alliansregering under åtta år som hyllats för att hålla Sverige utanför den allvarligaste finanskrisen sedan 30-talet. Den mest aktiva åtgärden var att bevilja 28 miljarder till ett program för att stötta den västsvenska bilindustrin. Saab finns inte mer och Volvo är Kinesiskt. Bortsett från det har vi åtnjutit fem jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt och sänkt restaurangmoms. Dessa åtgärder hyllas i liberala kretsar som enastående medicin för att hålla Sverige utanför finanskrisen. Ovanpå detta beslutar samma alliansregering att köpa Nuon och det torde stå bortom allt tvivel att detta är den absolut sämsta affär någonsin i Svensk historia. Över 80 miljarder av våra gemensamma pengar är borta.
I tillägg till Nuon och ett misslyckat 28-miljarderspaket till bilindustrin bestämmer sig samma regering för att konkurrensutsätta apoteket som blev förstatligat 1969. Med andra ord sålde man ut stora delar av de statliga apoteken till underpris. Delar av köpeskillingen är fortfarande hemligstämplad. Hemligstämpeln är inget annat än en stor skam. Apoteken var våra gemensamma. Varje svensk var delägare i dessa men Göran Hägglund vill inte berätta vad han fick för dem. Det blir lite som om jag skulle sälja vår gamla husbil och vägra berätta för min fru hur mycket, eller lite, jag fick för den. I jämförelse med detta så ter sig Monas Toblerone som en rätt billig historia precis som Håkan Juholts lägenhetsdebacle. För övrigt så reglerade Håkan det felaktiga beloppet ytterst skyndsamt samt hade faktiskt inte begått något juridiskt fel.
I takt med att Sverige har styrts åt höger allt medan det blinkats åt vänster har Sverige liberaliserats. Det nya arbetarpartiet Moderaterna (stavningen och innebörden skiljer sig väsentligt från ArbetarEpartiet Socialdemokraternas....) har lyckats med att påstå att det ska löna sig att arbeta. Säg det till en taxichaufför eller någon som är aktiv inom RUT-sektorn. I och för sig, i jämförelse med A-kassa, sjukpenning eller pension så blir det kanske en liten slant över.
Jag kan ibland känna att mitt eget parti, Socialdemokraterna, står i en mittfåra som är lite svårdefinierbar. Jag kan känna frustration när media rapporterar om att Löfven inte kan se skillnad mellan höger och vänster och jag kan bli direkt förbannad när vi som är vuxna i dag inte begriper bättre än att tro att den borgerliga politiken är framkomlig. Den borgerliga politiken har berövat statskassan på 140 miljarder kronor årligen. Statskassan är vår gemensamma, den ska räcka till skola, vård, omsorg, integration och infrastruktur bland annat. Statskassan börjar bli tom och finanskrisen är över. Politiken som förts de senaste åren har inte skapat fler jobb, inte skapat incitament för fler att vi ska bli lärare eller sjuksköterskor och det börjar bli lite kris just i dessa två yrkesgrupper. Samtidig gråter visitabranschen över att bli berövade sin möjlighet till vinstmaximering genom ett återställande av krogmomsen.
Jag är socialist, Socialdemokrat och väldigt bekymrad över vart landet Sverige är på väg. Världens mest jämställda land behöver tydligen ett feministiskt parti för att skriva borgarna på näsan att de är på fel väg. Världens bästa land för de som gick i skola, åtminstone innan Jan Björklund fick börja experimentera, och världens bästa land för de som hade det svårt i största allmänhet, innan alliansregeringen uppfann ordet utanförskap.
Innan vi hade en alliansregering i detta land så var Sverigedemokraterna ett ytterst marginaliserat parti. Alliansens nyliberala experimentverkstad i Sverige har fått exakt samma effekt som Thatchers framfart hade i England under 80-talet. Sverigedemokraterna hade varit ett onödigt parti med en politik som verkar för att människor ska kunna leva och överleva, oavsett om man kan arbeta eller inte. Oavsett om man får arbeta eller inte. Oavsett hälsostatus. Oavsett kulturell, etnisk, religiös eller sexuell härkomst. Glöm aldrig att moderaterna alltid varit motståndare till allmän och kvinnlig rösträtt. två, tre, fyra och fem veckors semester och till A-kassa och sjukpenning bland annat.
När Socialdemokraterna ställer sig i mittfåran tror jag att många väljare drar öronen åt sig. När blockpolitiken ska utjämnas tror jag att såväl höger- som vänsterväljare känner att detta inte är bra. Kvar blir en syndabock. Kvar blir hundratusentals syrier, irakier, eritreaner och andra från krigshärjade länder som jag tror att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hjälpa på plats. Frälsaren blir då Jimmie Åkesson, med eller utan folkdräkt eller kostym från Dressmann. Kvar blir det tomma, ofinansierade, pratet om att vi måste satsa på de äldre som byggt upp vårt land och vi måste satsa på våra barn i skolan så att de garanterat får sjunga nationalsången i Svenska kyrkor på skolavslutningen och klä ut sig till pepparkaksgubbar allt medan de bakar negerbullar för att bejaka sitt sötsug och sin kreativa ådra. Kvar blir ett normen om den Svenska kulturen med kebabpizza, Zlatan, Coca Cola och annat typiskt svenskt allt medan vi fortsätter att fördärva vår miljö under semesterresor till främmande avlägsna läder finansierade med det femte jobbskatteavdraget.
Jag tror inte att folk är rasister, jag tror att folk har slutat tänka på andra än sig själva och sina närmaste. Nelson Mandela var en mycket viktig person i Sverige, även när han satt inspärrad på Robben Island. Dawit Isaak borde vara det men det känns som om vi inte bryr oss längre. ANC var alla människors angelägenhet i Sverige under min uppväxt på 70- och 80-talet även om Moderaterna valde att inte ställa sig bakom det massiva stödet. Om det är politiskt betingat eller bara en oändligt stor flathet från allmänheten vet jag inte men jag vet vilka som styrt landet de senaste åtta åren och jag tror inte att de har varit bra för vår gemensamma folksjäl.
Med detta sagt så har SD ganska mycket att göra i landets fullmäktigesalar. Till att börja med kan de bemanna sina mandat. Om de dessutom fortsätter sin så kallade nolltolerans mot nazism, fascism och främlingsfientlighet har de mycket att vinna. Tyvärr så tror jag inte att det går att tvätta den organisationen ren från dess smutsiga förflutna.Tyvärr så tror jag inte heller att dess väljare är medvetna om vilka dunkla krafter som en dag startade detta parti. Tyvärr tror jag att de är här för att stanna och jag tror inte att det är för att vi har blivit mer främlingsfientliga som folk. Jag tror att vi helt enkelt bara slutat bry oss om varandra i detta landet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar