lördag 31 januari 2015

I dag är jag inte politisk...

Som rubriken berättar så tänker jag inte vara politisk i detta inlägg. I alla fall kommer jag att försöka att inte vara politisk. Det är svårt att inte vara det i en blogg som har fått en så politisk prägel som denna och det är svårt att inte vara politisk i dag överhuvudtaget, i alla fall om du har en självbevarelsedrift och förmåga att tänka utanför mainstreamprocesserna som tydligen fortfarande pågår.

Utan att ta mig själv på allt för stort allvar vågar jag hävda att jag anser mig tillhöra de goda i samhället. De som ger en slant till de som behöver det och de som ser till att  alltid ordna så att även mindre bemedlade ändå har det lite bättre än vad ett kapitalistiskt samhälle hade tänkt. Eller vad det så det hade tänkt? Att den arme ska vara beroende av våra allmosor för att överleva? Nu blev jag visst lite politisk ändå. Självklart blev jag politisk. Allt som påverkar vår vardag i ett modernt samhälle är politik.

Just i denna blogg vill jag belysa alla de som inte har samma förutsättningar som de flesta andra av oss. Just nu vill jag prata om rättvisa, solidaritet och jämlikhet. Det anses vara så förfärligt "sossigt" att anse att jämlikhet är en självklarhet. Det anses vara utomordentligt "sossigt" att alla ska kunna klara sig på de pengar som kommer varje månad, oavsett om det är pengar från de sociala försäkringssystemen eller från ett avlönat arbete.

Värst är att det i vårt samhälle har växt fram en kultur av att "vi som har anhöriga som har bidragit så mycket till att vi har det så bra som vi har det i dag" inte vill fortsätta att bidra. Det är nog det jag betraktar som det största och främsta hotet mot vår demokrati. Sedan mer än femito år har folket solidariskt sparat, samlat och hjälpts åt för att alla ska få det bättre. Samtidigt har en smygliberalisering infunnit sig i detta samhälle (nu blev det visst lite politiskt igen) som ingen egentligen känner igen sig i.

De som vinner på smygliberaliseringen är självklart nöjda. För oss andra är läget lite annorlunda. Vem är då "oss andra"? Jo, "oss andra" är de som valde fel skola till sina barn, valde fel vårdcentral och valde fel pensionsförvaltare. Det är vi som är "oss andra". Själv har jag varit framgångsrik i valet av pensionsförvaltare, hustru och i övrigt haft en jävla tur här i livet. Hade jag inte haft det så hade det gått åt helvete för mig långt innan pensionsdags. Nu är allt i balans, inte minst på grund av min hustru och ett arv. Ska gemene man behöva förlita sig på sådana förutsättningar för att kunna lyckas? Ska gemene man framgent tvingas genomlida Björklunds skola när du betygsätts från fjärde klass - stick i stäv mot det som ska betygsätta och stick i stäv mot all forskning?

Är det meningen att de sociala avgifterna ska gå till skattekontot istället för till kontot för socialförsäkringar som sker sedan Anders Borg fick makten över dylika konton? (Nu blev det visst lite politik igen)

Jag ställer mig frågan var det solidariska arbetet, folkrörelsearbetet och den allmänna solidariteten har blivit av. Jag undrar helt enkelt när Svensken blev egoist? Jag undrar hur det kan komma sig att Sverigedemokraterna plötsligt har blivit ett riksdagsparti, trots att vi inte har det så förfärligt i det här landet. Har någon något svar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar