fredag 6 februari 2015

Integration eller kolonisation?

Integration har blivit ett modeord som politiker ur alla läger svänger sig med. Den gängse uppfattningen är att Sverige har misslyckats med sin integration av nyanlända flyktingar.

Jag vill minnas att debatten lät ungefär på samma sätt för ett tjugotal år sedan när kriget i det före detta Jugoslavien pågick som värst. Jag vill i samma andetag påpeka att den stora lejonparten av dessa före detta Jugoslaver som kom hit är oerhört integrerade idag.

En enkel konklusion av ovanstående fakta är att vi är bra på att integrera i Sverige. Då, liksom nu, föregicks den stora flyktingströmmen av en lågkonjunktur. Alltså kan inte ekonomin, som enligt våra före detta ministrar Reinfeldt och Borg är i utmärkt ordning, påverka vår vilja att hjälpa. I alla fall inte förnuftsmässigt.

Just nu pågår integration i Sverige. Vi har beslutat oss för att ta emot flera hundra tusen personer med ett mycket stort behov av skydd. Dessa kommer självklart inte att integreras inom det närmaste, det kommer att ta några år. Det tar nämligen några år att lära sig ett nytt språk, en ny kultur och skaffa sig ett jobb med de nya kunskaper man har tillskansat sig. Självklart kommer några av de nyanlända att misslyckas, precis som några av oss etniska Svenskar gör. Svårare än så är det inte. Det räcker med att blicka mot Spanien och de Svenskkolonier som existerar där. Kunskapen i det spanska språket är inte särskilt god, engelska funkar ju över allt. Dessutom har ju väldigt många spanjorer förstått det fina med migration och antingen lärt sig Svenska här i Sverige eller i hemlandet som en service till det besökande folket.

Nu skriker vän av ordning att de svenskar som utvandrar till Spanien har sin försörjning tryggad genom pension och därmed inte påverkar Spaniens förmåga att klara av sin välfärd. Vän av ordning har så klart rätt i sina antaganden, allt annat vore att ljuga. Borde vi kanske vara tacksamma för våra Svenska migranter som flyr landet? Borde vi vara tacksamma för de som hellre registrerar sig i Portugal eller Spanien med mycket lägre skatter än att stanna hemma och bidra med sin ynka pension? Borde vi vara tacksamma för att folk flyr landet? Svaret är nog, skam till sägandes, ja. Vi ska vara tacksamma för varenda pensionär som snabbt förpassar sig ur detta land, i alla fall om de som skattskriver sig i ett främmande land. Detta innebär nämligen att dessa personer har att rätta sig efter sitt nya hemlands rättig- och skyldigheter och inte längre ska belasta den Svenska samhällskroppen med sina krämpor och andra kostnader. Sällan har jag hört kraven från hemlandet om att dessa pensionärer ska underkasta sig språktester och annan allehanda integration utan snarare pågår Små grodorna och andra bisarra uttryck för att hedra sitt Svenska ursprung. I synnerhet kring midsommar med tillresta barn och barnbarn.

De människor som kommer hit nu, på flykt från krig och umbäranden, är troligen inte mindre benägna än andra att integreras och bli en del av vårt samhälle än vad de människor som kommit i de andra stora flyktingvågorna har varit. Förutsättningarna är heller inte sämre än vad de har varit. Den stora skillnaden är att i dagens Sverige har ett litet nazistiskt parti vuxit sig oerhört stort i skuggan av demonterad A-kassa, FAS 3 och ohemula sjukskrivningsregler samtidigt som vi har slagit till pensionsbroms och med största glädje beskattar dessa grupper mycket högre än de som ännu inte blivit arbetslösa, sjuka eller pensionärer. Vi som har jobb åtnjuter ju jobbskatteavdrag eftersom det ska löna sig att arbeta.

Överskottet från jobbskatteavdraget går inte sällan till utlandsresor. Gärna till Thailand med dess välvilliga invånare som gladeligen serverar oss både frukost, lunch och middag till en spottstyver av vad det kostar hemmavid. Är man begiven på att utnyttja prostituerade är även det oerhört förmånligt i jämförelse med vad snikna Svenska luder begär. Nu utgår jag inte från att alla Svenskar åker till Thailand eller annat jämförbart land i Asien för att utnyttja sexualarbetare. Jag utgår i från att de som åker gör det för att klimatet är gott och för att det är så billigt att leva där. Samma resonemang fördes kring de talrika semesterresorna till Polen under 70-talet.

Det sägs att imperialismen och kolonialismen är död. Fan tro´t. Så länge vi fortsätter att resa till billiga, varma länder utan att blinka och hävdar att vi måste få ordning på integrationen i hemlandet så får vi nog ta och tänka till ett par varv extra. Integration tar tid, precis som kolonisation. Om tjugo år kommer vi bara ha gott att säga om de Syrier, Afghaner och Irakier som "fullständigt strömmar in i vårt land". Under tiden kan vi fundera över varför vi fokuserar så extremt mycket på islams extrema organisationer allt medan de helt normala muslimerna som kommer hit utsätts för de värsta avarter till fördomar som har skådats sedan trettiotalet i Sverige.

Jag vet inte om jag lyckats summera ett Sverige som det ser ut i dag eller om det bara är mina fördomar. Jag hoppas att det är fördomar, jag hoppas att Svenskar i gemen är goda nog att hålla med mig. Jag hoppas verkligen att folk som röstade på Sverigedemokraterna gjorde det för att protestera mot de allmänt sämre villkoren för helt vanligt folk, i synnerhet helt vanligt folk som råkat bli sjuka, arbetslösa eller pensionärer, än att de gjorde det för att de tror att vi i Sverige är ett mycket högre stående folk som inte ska befatta oss med att hjälpa medmänniskor i kris. Om man inte kan tänka sig att hjälpa en människa i kris är man inte någon särskilt högt ståendet människa i mina ögon. Om man inte kan tänka sig att hjälpa till utan bara vill utnyttja är man en kolonisatör av det värsta slag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar