torsdag 26 mars 2015

Är EU-migranterna våra nya vargar?

På Facebook finns en grupp som kallar sig Förbjud tiggeriet i Sverige nu. Gruppen vänder sig mot de EU-migranter som i allt större grad valt att bosätta sig här under förfärliga umbäranden i jakt på en liten slant från en bättre situerad medmänniska i ett annat land. Juridiken är glasklar, EU-migranterna har rätt att vistas här. På samma sätt har de all demokratisk rätt att be om en slant till alla möjliga ändamål. Det förfärliga är att de tvingas göra det. Denna folkgrupp är stigmatiserad var de än vänder sig. I sitt hemland hägnas de in i reservat av myndigheterna, i vårt hemland bygger de egna reservat av lastpallar och presenningar, tält, mögliga husvagnar eller bor helt enkelt fyra personer i en vanlig personbil.

I Sverige finns det personer som på fullaste allvar tror att detta är ett kriminellt betingat beteende och att EU-migranter i själva verket gör sig förmögna på våra allmosor. Alla har vi hört talas om den svarta Mercedesen av nyare snitt med största motorn som hämtar upp dessa tiggare utanför livsmedelsbutiker. Jag vill vara tydlig med att jag inte håller det för otroligt att en och annan av EU-migranterna begår ett brott emellanåt, liksom resten av folket, infödda och invandrade, som vistas i vårt land. Givetvis är det problematiskt att de tvingas bo i kåkstäder, tältläger, ruttna husvagnar och bilar. Självfallet ser det tråkigt ut i en del av våra parker, på en del ödetomter och på någon enstaka parkeringsplats. Själv tycker jag att det är tråkigare att det faktiskt bor människor under dessa omständigheter. Den eventuella förfulningen av samhället är faktiskt lättare att acceptera än det faktum att det bor människor i dessa aldrig så fantasifullt hopkomna "bostäder".

I den berörda Facebookgruppen ägnar sig ett drygt 600-tal medlemmar åt att piska upp en hatstämning kring personerna bakom fenomenet. Det är alltså de rumänska romerna som är problemet, inte att romerna inte har förutsättningar att klara sig i hemlandet. Inte heller ses det som ett problem att de tvingas bo under ytterst ovärdiga former, både här och i sitt hemland. Problemet framställs som att EU-migranterna är kriminella och ovärdiga människor som förstör vårt samhälle. Detta är enligt min mening ett gravt människofientligt perspektiv helt i avsaknad av empati och anständighet. Flertalet trådar i den berörda gruppen går ut på att sprida hat, skräck och antipati för EU-migranterna. Inga trådar är sakliga men en mångfald av dem är öppet rasistiska. Romerna kallas öppet för packet, smutsen och andra invektiv.

En av initiativtagarna till gruppen har sökt polistillstånd för en manifestation mot tiggarlägren och enligt denne person är tillståndet till 99% klart. Alla andra som söker tillstånd för demonstrationer och manifestationer får snällt vänta på att tillståndet antingen beviljas eller avslås. Aldrig har jag hört att det är klart till 99%. Samma person har med stolthet berättat att han varit förbi ett av lägren mitt i natten och tutat upprepade gånger, allt i syfte att störa och oroa. Vidare har denne tvivelaktige initiativtagare bestämt hävdat att polisen upplyst honom om att det är helt fritt att bidra till att städa i sin egen stad. Givetvis får man inte städa bort personlig egendom men skräp får man enligt samma person städa bort. Med obefintligt stöd av polis och lag i allmänhet uppmanar han gruppens medlemmar att hjälpa till att ta bort "skräp" i form av provisoriska bostäder i form av tält och hemsnickrade skjul. En städinsats som i alla juridiska instanser kallas hemfridsbrott, skadegörelse, egenmäktigt förfarande och tillgrepp.

I denna mångfald av hat, osaklighet och rädsla för människor som har det svårt dök det upp en jämförelse som jag själv har gått och funderat på i någon vecka. Personen jämförde förhållandet mellan honom och EU-migranterna med förhållandet mellan varghatarna och vargen.

Genast kände jag igen mönstret. Eftersom jag är jägare sedan tiotalet år har jag givetvis lyssnat på och deltagit i en lång rad vargdebatter. Dessa debatter blir sällan sakliga och faktabaserade. Vargen har kommit att polarisera deltagarna i debatten och många gånger får den som inte enögt ställer sig på den ena eller andra sidan ta emot kritik för detta. Jag är medveten om att det faktum att jag jagar lite till husbehov retar upp många människor, jag kan till och med respektera att det finns jaktmotståndare om argumenten är sakliga och väl underbyggda. På samma sätt hoppas jag att jaktmotståndaren kan acceptera mitt ytterst måttliga uttag av naturligt kött från djur som varken stressats, matats med antibiotika eller aldrig fått se solens ljus. Jag är en jägare som accepterar varg och hellre ser lösningar för att skona djurbönder från det elände en vargattack mot en tamdjursbesättning innebär. Jag är en jägare som på samma sätt förstår de jägare som förlorat en hund under löshundsjakt i ett vargdrabbat område. Jag är en jägare som inte har några problem med en begränsad vargjakt så länge vi får ha en vargstam i landet. Jag har tagit en del skit för dessa ståndpunkter. Att leva i samklang med varg är inte lätt. Beten ska stängas in, hundar ska hållas under uppsikt och löshundsjakt blir ett minne blott i vissa delar av landet. Det handlar alltså med andra ord om att hitta andra metoder för att kunna fortsätta jaga, driva lantbruk och begå skogspromenad med hunden. Det handlar alltså om en omställningsperiod. Vargkramarna brukar sluta prata med mig när jag nämner att jag står bakom en reglerad vargjakt. Varghatarna hävdar förargligt att det ju är lätt för mig att säga som inte har varg på mina marker. Båda reaktionerna är olyckliga och båda analyserna är fel. Att sluta prata med någon för att man inte delar åsikt är kontraproduktivt och jag har haft varg på min mark. Jag har hittat spår och spillning 100 meter från min bostad samma vecka som en varg pejlats till just åkern utanför huset jag bor i. Samma vecka ville inte vår ena hund gå ut om inte någon människa var med, det problemet har vi inte haft med honom varken innan eller efter.

För mig handlar det om att lyssna på varandra och förstå varandras behov. Vi kommer att ha människor från alla möjliga länder och kulturer här liksom vi kommer att ha alla möjliga djur i vårt land. Detta är ofrånkomligt vare sig vi vill eller ej. Med andra ord är det kanske bättre att försöka ordna det så bra det bara går för alla i vårt samhälle, oavsett om vi är människor från ett främmande land eller vargar som levt här sedan urminnes tider. Den som säger att vi inte har råd ber jag vänligt att fundera över hur våra stora affärsbanker kan gå med cirka 80 miljarder i vinst varje år. Som en liten upplysning kan jag nämna att det inte är bankens pengar som genererat dessa enastående vinster. Pengarna kommer från oss som är kunder i dessa banker. Kom alltså inte och säg att vi inte har råd eller inte kan. Säg hellre att du inte vill så har vi ett reellt problem att diskutera kring.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar