lördag 19 september 2015

Fan ta dig...

Det är väldigt länge sedan jag ägnade min blogg lite uppmärksamhet. Anledning har inte saknats, inte heller drivkraft och idéer, snarare är det så att tiden har varit en bristvara. Jag har länge använt Facebook som ett forum för opinionsbildning och byte av tankar och idéer och tycker att det fungerar utmärkt. Efter att ha figurerat under en helt öppen profil på Facebook fick jag under vårvintern täppa till den något, hoten och hatet mot delar av mina inlägg blev mer än jag orkade med att hantera.

Jag är inte rädd, jag har inte känt mig hotad i den meningen att jag menar att någon försöker tysta mig. Jag har bara tröttnat på att mötas av kommentarer som försöker kränka mig, försöker inskränka min yttrandefrihet och försöker få mig att hålla käften. Svårare än så är det inte för mig. För vänner har det varit betydligt svårare, en av dem blev allvarligt skadad efter ett angrepp från mindre demokratiska aktörer knutna till det numera avsomnade Svenskarnas parti. Att min vän överlevde och att Svenskarnas parti dog är signifikant för att kampen för ett mer rättvist och jämlikt Sverige inte är förgäves.

Kampen är trots allt inte över. Det räcker inte att Anna Kinberg Batra har gjort ett skarpt uttalande idag om att hon aldrig kommer att sätta sig i en situation där hon är beroende av Sverigedemokraterna. Det räcker inte att Stefan Löfvén, min egen partiledare, gång på gång tydligt tar avstånd ifrån SD. Det räcker inte att Vänsterpartiet unisont, ut i varje partikel, i sitt parti tydligt markerar avsky och avståndstagande gentemot SD. Det räcker inte att en hel rad andra aktörer ur en mångfald av samhällets olika institutioner tar avstånd. Det räcker inte eftersom de som väljer att lägga sin röst på SD uppenbarligen har kastat all anständighet, källkritik och historia på den soptipp där resten av vår svenska kultur redan ligger.

Svensk kultur bygger på nyfikenhet, upptäckaranda, innovationer och en allmän öppenhet. Vallonerna hjälpte oss att förädla malm till stål. Frankrike gav oss ett kungahus. Den mest köpta pizzan i landet är kebabpizzan, en förädling av två maträtter från andra länder. Vår genom tiderna meste fotbollsspelare har föräldrar som kom från Bosnien och själv har jag rötter i den skånska myllan sedan 1600-talet. Alltså är jag dansk enligt Sverigedemokraternas perspektiv.

I detta inlägg vänder jag mig främst emot dig som röstar på Sverigedemokraterna. Jag undrar varför du gör det. Jag undrar vad det är för mekanismer som triggar dig till att lägga din röst på ett parti som startades av nazister för lite mer än tjugofem år sedan. Jag hoppas att du förstår att jag undrar. Jag anar redan motargumenten. Jag tror att jag kan formulera dem redan innan jag har läst dem. Jag vidhåller dock att du röstar på ett rasistisk, fascistiskt  och främlingsfientligt parti. För att illustrera den samtalston som verkar råda mellan sympatisörer och aktiva i SD och resten av etablissemanget publicerade jag en liten egenhändigt tillverkad parlör för oss som vill vara aktiva i debatten.



Ovanstående bild har tagits emot positivt. Ingen har hittills hotat eller kränkt mig för min delning. Ingen har kommit på idén att jag borde landsförvisas eller hoppats på att min fru kulturberikas i en gruppvåldtäkt. Ingen från SDs läger har överhuvudtaget kommenterat. Möjligen beror det på att de flesta SD-sympatisörer som haft mig som vän har valt att ta bort mig som vän och från sitt flöde på Facebook. Jag kan inte påstå att jag saknar dem, jag kan bara konstatera att jag tycker att det är ynkligt att inte fortsätta att argumentera hellre än att avlägsna problemet. Jag kan stolt meddela att jag inte tar bort personer i mitt flöde grundat på politiskt avvikande åsikter, dock har jag tagit bort sådana som hotat att skada eller döda mig eller min familj grundat på vår politiska ståndpunkt.

Uppenbarligen verkar det som att SD-anhängare är väl medvetna om vilket debattklimat de skapar. Frågan är om de vet vad det egentligen är för parti som de sympatiserar med. Pinsamt ofta blir det tyst i debatten när man påpekar vad som egentligen ligger bakom SDs ideologi. Pinsamt ofta blir sympatisörerna handlingsförlamade och vänder frågeställningen gentemot den som ifrågasätter det nazistiska förflutna.


Påfallande ofta får jag höra att vi inte har råd med fler lyxflyktingar eftersom sylten inte räcker till pannkakorna åt det gamla på våra äldreboende. Att sylten faktiskt både räckte och blev över är ju en annan sak. Skrönor och bristande källkritik följer SD som en svans. Påfallande ofta får jag höra att jag borde låta lite flyktingar få bo hemma hos mig. Sällan, eller snarare aldrig, har jag sett en SD-sympatisör åka till äldreboendet med lite sylt. Det finns nämligen inget som helst solidariskt beteende i de mekanismer som SD sätter igång. Det enda som gäller är Darwins perspektiv; "survival of the fittest". Det perspektivet prövades i sin prydno när partiledaren för detta elitgäng gick in i väggen och ändå fick uppbära full lön från riksdagen.

Jag vädjar till dig som sympatiserar med SD att fundera lite över den ideologi som SD står bakom och är sprunget ur. Jag uppmanar dig som delar SDs syn till besinning och jag hävdar med bestämdhet att fan må ta den som inte granska fakta noga innan man delar påståenden gripna ur luften. Jag menar att fan må ta den som hävdar att vi ska stänga våra gränser och ägna oss åt vår självfullkomliga svenskhet och jag menar på fullaste allvar att fan själv är lös i det löst sammansatta politiska liv vi ser i Sverige idag. Uppenbarligen är det lätt att klaga på såväl regering som opposition utan att reflektera över vilka problem vi har att brottas med. Uppenbarligen är det lätt att lägga sin röst på ett populistiskt och rasistiskt parti med ett ursprung i den nynazistiska rörelsen och låta dem göra de skitiga jobbet. Med andra ord; fan ta dig som inte engagerar dig i ett ordentligt parti som tar så väl Sverige som vår framtid på allvar utan heller allierar dig med folk som bevisligen har rasism, nazism och främlingsfientlighet som sin första och enda agenda. Fan ta dig!


Jag avslutar med en tjugo år gammal bild av Tina Hallgren Bengtsson när hon organiserade bokbål i Höör och en lite mer aktuell bild av Catharina Strandqvist när hon städade. Om någon fortfarande tycker att det är en bättre idé att lägga sin röst på människor som hyser dessa tankar än det är att engagera sig på riktigt så hoppas jag verkligen att fan tar er.


1 kommentar:

  1. Ja...även ditt inlägg var riktad mot sådana som röstar på SD, så måste jag ändå ge mitt perspektiv som "båt-flykting" från Danmark sedan 25 år.
    Så länge, som de stora etablerade partierna som Socialdemokraterna och Moderaterna inte öppet vågar ta riktiga diskussioner och samtal om både flyttninge-politik och annan form av invandring på allvar......ju fler blir det, som kommer att rösta på SD framöver.
    Hjälper inte att enbart vara "politisk korrekt" och fördöma SD`s politik, de måste erkänna de som Sveriges tredje-största parti och anledningen till de har blivit så stora.
    Att, som en förbaskad struts, sticka huvudet i sanden....hjälper inte den stora hopen av vanliga medmänniskor, som ser resultatet av de senare årens politiska "mes-politik" från alla håll.

    SvaraRadera