torsdag 8 juni 2017

Partibyte, missbruk och härskartekniker


Jag har bytt parti. Jag har också, på obestämd framtid, lämnat mina politiska uppdrag. Jag är trött på rävspel, maktmissbruk och härskartekniker. Jag är också trött på hur medborgare utan kunskap och insyn, bestyckade med en monumental ovilja att skaffa sig dylikt, missbrukar sin yttrandefrihet till att diskreditera politiker från höger till vänster. Hade jag inte förstått bättre hade jag blivit anarkist. Nu blev jag vänsterpartist istället.

För fyra och ett halvt år sedan gick jag med i Socialdemokraterna i övertygelsen om att bidra till ett bättre samhälle. Efter sju års, enligt min mening, vanstyre av alliansen kände jag att jag hade både lust och förmåga att bidra till ett bättre samhälle. Jag organiserades i en S-förening där ordföranden berättade för mig att några platser i politiska organ skulle jag inte få kommande mandatperiod. Man var först tvungen att lära sig det politiska hantverket. Den nytillträdde ordföranden i Arbetarekommunen var av annan uppfattning men andan i partiet verkade vara just som denne gamle uv i min S-förening hade påpekat. Jag hade full förståelse för att det var av nöden att lära känna varandra, få förtroende för varandra (att vara politiker är ett förtroendeuppdrag) och att det tar lite tid att gå in sig i ett parti.

Tidigt organiserades jag som arbetarekommunens kassör och kom att hamna i det verkställande utskottet. Kassörsuppdraget presenterades som lättskött. Jag satt som kassör i tre år innan jag kom fram till att jag inte var av det rätta virket att sköta ekonomin i en partiförening. Jag fick hjälp att reda ut situationen av äldre och mer erfarna partikamrater. Stort tack till dessa för detta. I kassörsuppdraget ingår inte bara att hålla ordning på partikassan och se till att räkningar betalas och att medlemmar får betalt för förlorad inkomst och utlägg. I kassörsuppdraget ingår även att sitta i såväl styrelse som verkställande utskott. I och med detta var två kvällar i månaden vikta för partiarbete, bortsett från medlemsmöten, studiecirklar, dörrknackningar och annat ideellt arbete. Så ser det ut i den politiska världen där partiernas företrädare får klä skott för allt från partikamraters tillkortakommande och underskott i budget till mer allmänna uppfattningar om samtliga politikers oduglighet och tärande på vårt gemensamma.

Jag kan förstå en del av kritiken. Vi har politiker som blir kommunalråd och furstligt avlönade via våra gemensamma tillgångar. När dessa sedan avgår har de erbjudits en ytterst generös och vidlyftig politikerpension som vanliga löntagare bara kan drömma om. Ett jobb som kommunalråd är av naturen ett jobb som innebär ständig exponering och en viss utsatthet. Detta ska givetvis premieras. Att alltid vara tillgänglig och att alltid vara den som ska stå till svars är så klart ansträngande. När den politiska karriären är över ska man så klart erbjudas ett omställningsprogram i likhet med A-kassa. Så ser det ut i resten av världen även om det finns undantag för personal med högre befattningar. Jag har själv fått ett ytterst anständigt avgångsvederlag en gång i tiden när jag lämnade en bra tjänst på ett företag som fusionerades med ett annat. Skillnaden var att det inte finansierades med skattepengar.

Jag har haft ett fåtal kommunala politiska uppdrag under en kort tid och har fortfarande dessa kvar, formellt sett. Även om jag avsagt mig mina uppdrag måste kommunfullmäktige bifalla denna önskan och dit är det ännu drygt två veckor. Det är så demokrati fungerar och jag tycker att det är bra. I kommunen är det kommunfullmäktige som är det högsta beslutande organet. Så ser det ut i hela landet. Ärenden kan delegeras till nämnder, beredningar, utskott och kommunstyrelsen men det är i fullmäktige besluten tas. Det är en utmärkt demokratisk ordning som vi varit ense om i många år. Tyvärr kan denna ordning missbrukas.

I politiska partier finns ungefär samma ordning. Det finns en kongress, landsmöte eller liknande, som sätter agendan för partiet. Detta är i samtliga politiska partier en återkommande biennal. Vart annat år träffas vi i våra partier på riksplanet och jobbar fram de beslut vi sedan går till val på och driver i riksdag och fullmäktigesalar. Det är också en utmärkt demokratisk ordning men även den missbrukas.

I min hemkommun, Svalöv, sitter Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna och Liberalerna vid rodret för att i akt och mening hålla Sverigedemokraterna från rodret. Resultatet är en förbluffande identitetslös politik som med lite god vilja kan kallas förvaltande. Borta är visionerna, idéerna och det ideologiska samhällsbygget som jag drömde om att vara en del av. kvar är ett pragmatiskt samarbetsavtal som hindrar såväl Liberaler, Moderater som Socialdemokrater att odla sina idéer och ideologier. Denna ordning kväver även oppositionspartierna. Så gott som alla inkomna motioner anses antingen besvarade eller avslagna. Inte sällan återuppstår kärnan i motionen som ett förslag från den styrande, oheliga, treklövern som ett förslag från de egna leden. Det är ynkligt, torftigt och direkt kontraproduktivt. Den som skrev motionen och placerade idén känner sig rättfärdigt överkörd och tillintetgjord. Den vakne väljare genomskådar tricket och politikerföraktat späs på. Jag tror att samtliga oppositionspartier i Svalöv kan vidimera denna känsla.

När framstående Socialdemokratiska politiker förklarar för Vänsterpartister, Miljöpartister och F!ister att deras idéer ska "smygas in bakvägen" eftersom idén är bra blir jag trött, ledsen och heligt förbannad på en och samma gång. När Socialdemokrater slår sig på bröstet för gratis glasögon och medicin till barn och avskaffande av karensdag till förmån för karensavdrag utan att nämna att detta är krav från en samarbetspartner man vill fjärma sig ifrån blir jag ännu mer trött. Kommunistskräcken lever fortfarande femtio år efter 68-vågen och trettio år efter glasnost. Begreppet eurokommunism verkar vara helt obekant även för folk som enligt partibeteckning ska kallas socialister. Att det dessutom är tjugofem år sedan Vänsterpartiet tog bort kommunismen från såväl partibeteckning som partiprogram verkar ha gått de flesta förbi. Givetvis finns det fortfarande östblockstrogna kommunister kvar i partiet, precis som det finns rasister, homofober och faktaresistenta i alla politiska partier från höger till vänster.

Missbruket ligger i hur vi beter oss mot människor i våra partier, i våra politiska församlingar och i samhället i stort. Vi missbrukar varandra när vi inte lyssnar på varandra. Vi missbrukar varandras tid, förtroende och yttrandefrihet när vi skriver egenskaper, åsikter och ideologier på varandra utan att lyssna först. Missbruket blir som störst när vi direkt skriver varandra på näsan vad vi tror oss uppfatta att den på näsan personen skrivna människan menar. Jag har varit med om det allt för många gånger. Jag har kritiserats i politiska församlingar som jag inte haft tillträde till av såväl partikamrater som andra och jag har inte haft möjlighet att försvara mig. Jag har blivit fysiskt attackerad under kampanjarbete med Socialdemokrater och hört att kamrater sagt att jag får skylla mig själv. Jag har fått kritik. I bland har kritiken varit välförtjänt men ibland har kritiken varit illa dold härskarteknik. Härskarteknik är också en form av missbruk. Härskarteknik är ett övergrepp. Jag har lyssnat på kritiken och härskartekniken. Jag har bytt parti.

Kanske var jag felorganiserad. Kanske har jag fel. Kanske har även jag utövat härskartekniker och orättfärdig kritik mot folk. Den som lever får se och jag hoppas att du, jag och alla andra får långa och lyckliga liv där vi respekterar varandra trots olika ideologisk ståndpunkt, varifrån vi kommer, vem vi älskar eller vilken gud vi tror på. Delar man inte den enkla slutsatsen med mig kan man dessvärre inte heller räkna med någon respekt från mig.

Jag säger inte att Socialdemokraterna är ett dåligt parti. Jag tror bara att Vänsterpartiet passar mig bättre. Jag vill samtidigt rikta ett stort, varmt och hjärtligt tack till alla de vänner som socialdemokratin har givit mig. Det har varit en fin tid men jag har svårt att se att politik är något för mig, otålig och idealistisk som jag är.


5 kommentarer:

  1. DETTA var tamigtusen bra skrivit.
    Och det är bara du själv som bestämmer vilken väg du skall gå, jag är trots det glad att färgen på partiet stämmer överens med socialdemokraternas färg.
    Lycka till
    Niklas Bohn

    SvaraRadera
  2. du är bra som säger vad du tycker .

    SvaraRadera
  3. Välkommen David ❤️

    SvaraRadera
  4. Intressant läsning, men förstås trist att läsa om frustrationen och problemen när en "vanlig" medborgare vill engagera sig i vardagspolitiken. Det är också trist att du känner dig tvungen att lämna socialdemokratin. Jag ska dock inte säga så mycket själv kanske eftersom jag sedan många år är "oorganiserad socialdemokrat" : ). För min del blev detta resultatet efter en period med mygel och småsint maktmissbruk vilket i början på 80-talet utövades av dåvarande distriktsledningen i SSU Stockholms Län i samarbete med delar av länets fackföreningsrörelse. Ett SSU där jag och mina flesta vänner var mycket aktiva. Alltså riktade jag, lite som du, min aktivism mot partibundet solidaritetsarbete under en länder tid istället. På senare år har jag dock mer och mer kommit fram till att socialdemokratin varit den enda vänsterrörelse som faktiskt kunnat och troligen i den närmaste framtiden också, kunnat åstadkomma faktiska förändringar i samhället. I sina bästa stunder har socialdemokratin kunnat samla breda grupper från olika samhällsklasser och genomföra förbättringar. På senare år har jag också tänkt en del på stämningen under -70 och 80-talet då den nästan värsta man kunde vara var just socialdemokrat. SKP, VPK och andra "bokstavs-rörelser" avskydde S för att de "sålt ut" arbetarklassen" högern, och många liberaler tittade snett på S för att de just kom politiker och andra från arbetarklassen. Man hör även idag borgerliga sympatisörer som fnyser nedsättande över att vi har en tidigare svetsare som Statsminister. För mej är det snarare ett bevis på att Sverige har kommit rätt långt. För mej var VPK aldrig ett alternativ, troligen inte Vänsterpartiet heller. Men det för för långt att diskutera här. Tråkigt, men lycka till med din fortsatta aktivism! MVH Mat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev lite stavfel här och där. Liksom min signatur ; ). MVH Mats Holmqvist

      Radera