tisdag 15 januari 2019

Politiska paralleller?

Min partiledare, Jonas Sjöstedt, gjorde måndagen den 14 juni något som måste betraktas som det mest anständiga en politiker kan göra. Han stod upp för sitt parti, dess medlemmar och väljare när han förklarade att Vänsterpartiet inte kunde tänka sig att rösta på en regering som av nyliberala stödpartier tvingades att utesluta Vänsterpartiet från allt politiskt inflytande under den kommande mandatperioden. Formuleringen i överenskommelsen i sig är provocerande, maktfullkomlig och arrogant. Retoriken bakom den, att Vänsterpartiet skulle vara likställt med Sverigedemokraterna är djupt ohederlig och direkt kränkande för varje demokrat. 

Som ordförande i en av Vänsterpartiets lite mindre partiföreningar i Svalövs kommun var jag inte lika klarsynt när styret av Svalövs kommun skulle formeras. Vänsterpartiet är en djupt demokratisk organisation, det är medlemmarna och majoriteten som styr. Ordförande och styrelse har att förhålla sig till det vi beslutar på kongresser, årsmöten och medlemsmöten. I Svalöv lyckades jag inte förmå våra medlemmar att stå upp får våra principer och jag var själv vacklande inför beslutet som till sist innebar att vi gav Socialdemokraterna vårt oreserverade stöd i deras jakt på uppdrag i Svalövs kommun. 

För bara ett år sedan ställde Vänsterpartiet tjänstvilligt upp som röstboskap när Sossarnas projekt att leda kommunen tillsammans med Liberaler och Moderater misslyckats. Med stöd av Centern, Fi och Miljöpartiet såg vi gemensamt till att S fortsatt fick styra kommunen. Som tack fick vi en ordinarie plats i vård och omsorgsnämnden och personalutskottet och med det var vi nöjda. Som litet parti är man nöjd med att få vara med på ett hörn, varken makten eller pengarna hägrar. Det som driver oss i mindre partier är själva politiken och dess hantverk. Det som tjusar oss är demokratin och möjligheten att få vara med och påverka. För ett år sedan fick vi i alla fall betalt för vår röst. 

Efter valet 2018 vidtog en väldigt lång process för att få till ett styre i Svalövs kommun. Mandaten fördelade sig enligt nedan:

Sverigedemokraterna 11 mandat
Socialdemokraterna 8 mandat
Centerpartiet 6 mandat
Moderaterna 4 mandat
Liberalerna 2 mandat
Kristdemokraterna 1 mandat
Feministiskt initiativ 1 mandat
Miljöpartiet 1 mandat
Vänsterpartiet 1 mandat
Totalt 35 mandat

Socialdemokraterna tappade två mandat, Centern och Moderaterna vars ett. Sverigedemokraterna fick tre nya mandat och Kristdemokraterna fick tillbaka sitt efter en tids frånvaro från kommunfullmäktige. Förhandlingar vidtog och Svalövs kommun fick äntligen sin Allians ungefär samtidigt som Alliansen på riksnivå dog. I och med att de borgerliga partierna i kommunen till sist fick i hop sin efterlängtade allians kom medborgare och politiker att betrakta den politiska arenan utifrån tre block. Alliansen säkrade 13 mandat och gick fram i ett minoritetsstyre. SD fick 11 mandat och fick per automatik oppositionsrådsposten. Eftersom Alliansen sin vana trogna inte ville stöta sig med de väljare som skyr SD skapade man ytterligare en oppositionsrådspost som veks för Socialdemokraterna som ansågs leda det tredje, rödgröna, blocket som i likhet med SD fick 11 mandat. 

I Vänsterpartiet utgick vi ifrån att motprestationen var ett valtekniskt samarbete men Alliansen hade uppenbarligen rea när de gav bort en arvoderad oppositionsrådspost till Sossarna trots att de bara har åtta mandat. Sossarna kallade till en något farsartad förhandling där de berättade att de inte vill ha valteknisk samverkan men ändå utgick i från att Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet röstade på dem så att inte SD fick alla vice ordförandeposter i kommunens nämnder. Förfarande påminner inte så lite om vad som nyligen hänt i regeringsbildningen. 

De tre småpartierna satte initialt hårt emot och drev frågan om valtekniskt samarbete för att den vägen få representation i nämnder. Sossarna hänvisade till insynsplatser och hävdade att vi skulle tjäna på det. Vi skulle få lika mycket pengar för vår möda som ordinarie ledamöter trots att vi inte hade något ansvar. Ingen av oss i de tre små partierna gör detta för pengar, vi gör det för att vi tror på våra ideologier. Tyvärr hade vi i de tre små partierna inte pratat ihop oss ordentligt inför förhandlingen. Nästa gång kommer vi betydligt bättre förberedda. Ingen ska behöva agera dörrmatta åt någon och alla ska känna sig bekväma i de eventuella konsekvenser förhandlingsresultatet ger oss.

Att inte beredas plats i nämnd är ingen katastrof i sig så länge det finns insynsplats. Man har på insynsplats fortfarande rätt att yttra sig och man kan fortfarande föra saker till protokollet. Det som är katastrof är det reglemente som Svalövs kommun antog i december 2015 som enligt kommunens egen tolkning innebär att det endast är person som omfattas av begreppet förtroendevald enligt kommunallagen. För de tre småpartierna innebär det en mycket begränsad krets på tre personer. Dessa tre personer ska bemanna kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, bildningsnämnden, valberedningsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden och vård- och omsorgsnämnden. Det blir många möte varje månad för ett fåtal personer. Den konspiratoriska lagde skulle kunna tro att man vill sätta käppar i hjulet för oss.

Det finns enligt juristerna på Sveriges kommuner och landsting (SKL) inget hinder att ändra skrivningen så att det är respektive parti som väljer vem som ska ha insynsplats i nämnd. Det var så det fungerade i Svalövs kommun fram till december 2015. Argumentet från vårt Centerpartiets kommunalråd är att man vill respektera väljarnas röster. Vad jag vet röstar väljarna på vem som ska sitta i kommunfullmäktige, resten är upp till partierna att fördela efter mandatfördelning.

Som om det inte var nog med käppar i hjulet för ett litet parti fick de tre små partierna helt olika besked om vilka nämnder som vi erbjöds insynsplats. Vidare fick vi inte besked om hur man tolkat den nya skrivningen förrän efter att vi hade genomfört val av personer till insynsplats. Betraktat i mantimmar gick det åt hela femtio stycken för Vänsterpartiet att förbereda och genomföra de val som sedan visade sig onödiga. Inkompetensen hos ansvariga är anmärkningsvärd. Arrogansen hos Alliansen inför vårt problem visade sig vara än värre. Jag återkommer till det. 

Det är lätt som Vänsterpartist att känna sig trampad på. När tänkbara koalitionskamrater som Sossarna, vilka vi ställt upp och hjälpt i en svår situation, ensidigt avvisar alla förslag till samarbete samtidigt som man begär och får vårt stöd för att vinna uppdrag avvisar varje tanke om att jobba ihop är det lätt att bli bitter.

När Centerpartiet, som vi tidigare haft valtekniska samarbeten med, avvisar vår önskan om att ändra skrivningen i reglementet för insynsplatser med extremt tunna argument om att man respekterar utgången av valet är det lätt att tro på konspirationer.

Att ändra reglementet kostar inget. Det blir varken dyrare eller svårare för kommunen, dess invånare eller politiker om vi gör det. Ändå vägrar man att tillmötesgå vår önskan om att kunna bredda vår bas av politiker för att man påstår sig värna ett valresultat.

Med samma brist på logik inrättar man en oppositionsrådspost för ett parti som inte har kraft att inneha den på egen hand och det partiet vägrar att samarbeta med de partier som skulle kunna ge dem den kraften. Oppositionsrådsposten kostar skattekollektivet i runda slängar 400.000 kronor om året. Att ändra ett reglemente är gratis.  

Jag har svårt att förstå hur Socialdemokrater på fullaste allvar tror att Vänsterpartiet gång på gång ska ställa upp på att backa upp denna spillra av arbetareparti utan att få något tillbaka. Jag kan inte begripa varför man tror att vi villkorslöst ska ställa upp gång efter gång oavsett om det är i Svalövs kommun eller i riksdagen. 

Jag har ännu svårare att förstå den oginhet som Alliansen visar upp gentemot Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet. Det är lätt att dra paralleller till den skrivning som finns i överenskommelsen om regering mellan S, C, L och Mp om att Vänsterpartiet till varje pris ska hållas utanför politiskt inflytande. Jag har svårt att förstå varför man vill göra det svårare för ett parti att delta i det demokratiska arbetet. Det var sådant som jag i min enfald trodde att möjligen Sverigedemokrater kunde tänkas syssla med men det verkar som att jag har haft fel. 

Jag gillar visserligen inte Sverigedemokraterna men det maktfullkomliga spel som resten av det politiska etablissemanget just nu torgför är faktiskt lika illa. Jag begär inte mer pengar, jag begär inte mer inflytande än vad jag ska ha enligt valresultatet. Jag vill bara ha rätten att låta vårt parti välja vem som ska representera oss i de olika nämnderna. Det kostar inget men det ger oss ändå en känsla av att ha ett värde. Det är inte lagstridigt men det ger oss en känsla av att vi får vara med på samma villkor som alla andra. Om man i en kommun med fjortontusen invånare kan ha fyra kommunalråd och två oppositionsråd borde man rimligen kunna låta tre små partier få välja vem i partiet som ska ha en insynsplats. 

Kan inte detta ordnas är jag benägen att tro att man på fullaste allvar bara är ute efter att sätta käppar i hjulet för partier som står långt bort från den egna ideologin enligt samma principer vi sett i regeringsbildningen. Demokratin kommer i andra hand när makt, uppdrag och pengar ska fördelas. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar